http://www.alandskdemokrati.ax/

Åländsk Demokrati, Mariehamn (2026)

17/03/2026

En stor härva i världens minsta parlament.

Filmen ”Världens minsta parlament” har slutet av hybridhärvan i fokus.
Två år har Lagtinget filat på med en härv-utredning, som leds av SANDRA LISTHERBY (L). Ska vara klar till sommaren. Vilken? Ett problem är vad ska utredas. Svårt för en nykomling. Jag satt på första parkett och kan hjälpa.
Ärendet lades fram i Lagtinget av minister MATS PERÄMAA (L) den 28/4 2017 som Kortruttsprojektet med ett nettonuvärde på 150 miljoner.
I debatten sa jag: Fantastiskt! Att man genom att bygga en bro till en holme - som få hört talas om – kan spara 150 miljoner! Varför inte två broar?
LR hänvisade till regeringen.ax/infrastruktur/kortrutt PM öFö vFö. Men nuvärdet var 40 miljoner, vilket jag sade i Lagtinget och man kan inte ha samma kalkylränta för ett helt nytt projekt med större osäkerhet. I stället för 4 % kanske fem, s*x eller sju procent? En kalkylränta på 4,2% gav ett nuvärde på 0 euro. En rimlig kalkylränta gav ett nuvärde på minus 150 miljoner eller mer. Från talarstolen sade jag då att projektet blir ett slukhål och är den största ekonomiska bluffen i Ålands historia!
Där och då kunde och borde projektet ha stoppats om Sjögren I hade lyssnat på oppositionen.
I Budget 2018 fanns under rubriken ”Fullmakt”: ”LR avser begära in anbud på en hybridfärja med eldrift på totalentreprenad för driften på Föglölinjen”. Så gjordes och LR angav värdet till 47 miljoner. Detta inom ramen för ”fullmakten”.
Den 16/8 2019, 60 dagar före valet, skrev Sjögren I på kontraktet; 66,7 miljoner eller 42% mer än man hade uppgett som ”Värde”. LR hade fullmakt att ”begära in anbud” - inte att teckna avtal. Slukhål på G.
Om detta avtal – utan fullmakt - inte undertecknats, så hade ordet Hybridhärva varit ett okänt ord. KATRIN SJÖGREN (L) är stolt över titeln Klimattaliban. Tyvärr glömmer fanatiker ofta ekonomi och demokrati.
Den 30/8 lämnade HARRY JANSSON (C) in ett spörsmål med mig som sista undertecknare.
Den 12/9 kallades Lagtinget till ett möte av LR där två jurister förklarade att det kan bli ett skadestånd på 10 miljoner om avtalet sägs upp.
Spörsmålet utmynnade i åtgärdsuppmaningen: ”Lagtinget uppmanar landskapsregeringen att omedelbart säga upp avtalet för färjtrafik mellan Svinö och Mellanholm ...” som godkändes den 27/9 med rösterna 14-14 där sittande talman VERONICA THÖRNROOS´ (C) röst avgjorde. Senast då borde Sjögren I ha hävt avtalet och ingen ”härva” hade uppstått. Men ekonomi och demokrati...
En tid efter valet bildade Veronica Thörnroos (C) regering. Perämaa (L) fick inte förtroende av väljarna. Jag fick.
Då kunde och borde regeringen Sjögren I ha följt åtgärdsuppmaningen, men klimatet framför allt.
Med en åtgärdsuppmaning och stöd från väljarna sade lantrådet Törnroos upp avtalet, vilket ledde till ett skadestånd vi visste om.
Många har lagt skulden på den, som med lagtingets stöd bröt avtalet. Jag har aldrig gjort det utan anser att den, som skrev avtalet och inte sade upp det, är den felande partnern.
En ny (L) ska utreda om två gamla (L) & (L) gjort fel. Lycka till!

Stephan Toivonen
Åländsk Demokrati

12/11/2025

Behåll landskapsregeringen! Del II.

”Är det dags att skrota landskapsregeringen?” frågade Jonas Bladh. Nej, men demokratin måste utvecklas.
Katrin Sjögren (lib) citerade en liberal som sagt att all kunskap inte finns i ett parti, men både regeringen Sjögren I och II har haft svårt att lyssna på oppositionen och även på personer från majoriteten.
Lantrådet Sjögren är kritisk till att oppositionen bara säger nej, och inte kommer med egna förslag. Enligt Lagtingets hemsida ska lagtinget granska LR, som ska lägga fram förslag till budget och lagar. Det är inte bara oppositionens roll att granska.
Ett annat problem är minoritetens diktatur. Låt oss säga att majoriteten i lagtinget (regeringssidan) har 20 mandat och 11 stöder alternativ A och 9 stöder alternativ B i en intern omröstning. (Eller att en omröstning i LR slutar 4-3.) I en omröstning i lagtinget kommer resultatet ändå att bli 20 för och 10 emot, trots att bara 11 i lagtinget stöder förslaget. Detta kallar jag ”minoritetetens diktatur.”
I debatterna i lagtinget framkommer ofta att inte ens alla ministrar informerats om ett beslut och bara få i lagtinget.
Ändå förutsätts alla från regeringssidan stöda förslaget vid en omröstning pga ”partipiskan”.
Att en regering inte lyssnar på avvikande åsikter är mänskligt, men ändringar i regelverket kan göra den lyhörd.
Är en ”partipiska” demokratisk eller borde alla som fått förtroende att komma in i lagtinget, huvudsakligen på egna röster, få rösta enligt övertygelse?
En lösning är slutna omröstningar, liksom i talmansval. Då måste LR lägga fram förslag som verkligen har stöd i hela regeringsblocket. Då skulle kanske hela LR och regeringssidan i lagtinget rådfrågas inför kritiska beslut.
Alla omröstningar kunde vara slutna omröstningar. Nu krävs 16 röster för att ett misstroende skall fälla regeringen, men detta kan ändras så att en majoritet av de avgivna rösterna (ja/nej) skulle kunna fälla en regering.
Elhybriden hade nog inte beställts om LR lyssnat på oppositionen. (Mig)
Hade elhybriden beställts på enskild föredragning om omröstningarna varit slutna och bara en majoritet skulle krävas för misstroende? Ärendet klarade ju inte den öppna spörsmålsomröstningen där majoriteten avgjorde.
Ukraina-donationen hade väl gått igenom i lagtinget och regeringen sluppit kritiken.
När det gäller Töftöfärjan tror jag inte att Lantrådet hade godkänt ministerns förfarande om det funnits risk för en misstroendeomröstning med sluten omröstning där en majoritet hade vunnit.
Vi skulle få beslut som en verklig majoritet av lagtinget står bakom och inte bara några inom regeringen som med hjälp av öppen votering och partipiskor får igenom beslutet.
Många anser att öppna omröstningar är bra för demokratin så att väljarna kan se vem som rösta hur, men det kan vara tvärtom. Med slutna omröstningar blir det viktigare att verkligen övertyga en majoritet i lagtinget att ett beslut är bra.
Regeringen bör ha lagtingets frivilliga (slutna) förtroende i stället för ett ”förtroende ” med hjälp av partipiskor.

Stephan Toivonen
Åländsk Demokrati

29/10/2025

Behåll landskapsregeringen! (Del I)

Jonas Bladh frågar: ”Är det dags att skrota landskapsregeringen?” och nämner Bert Häggbloms (Ob) idé om återgång till samstyre. Vem granskar då regeringen?
Katrin Sjögren (Lib) anser att oppositionen måste att komma med alternativa förslag, inte bara säga nej.
Camilla Gunell (S) f.d. lantråd, : ”Att demokratin är i kris råder det ingen tvekan om. Populism, fultolkningar ... är i dag vardagsmat...”
Efter åtta år i lagtinget och som ordförande för Åländsk demokrati är jag för demokrati och parlamentarism, men den bör utvecklas.
På lagtingets hemsida står att det övervakar regeringen, som kommer med förslag till lagar och budget.
Populism betyder enligt AI ”en politisk strategi eller ideologi som hävdar att den representerar "det vanliga folket" i opposition mot eliten”. Är det fel att oppositionen vill representera folket?
Hur agerar regeringen och politikerna?
I ett anförande av Katrin Sjögren (lib), före hon blev lantråd, citerade hon en liberal som sagt att all kunskap inte finns i ett parti. Som nykomling och optimist trodde jag att Sjögren I skulle lyssna på hela lagtinget.
Så kom en plan för skärgårdstrafiken med en dyr bro och ett nytt fartyg. Minister Mats Perämaa (Lib) var entusiastisk då det skulle ge 250 miljoner i nettonuvärde. Det lät otroligt och jag sade: ”varför bygger man inte två broar?” Vi utlovades siffror i plenum, vilka inte kom. Senare framkom att de skulle finnas i en rapport på nätet, men där fanns de inte! Från ett diagram kunde jag gissa mig till beloppet, men det var inte NETTOnuvärdet utan nuvärdet. En helt annan sak. Nettonuvärdet var enligt rapporten 30 miljoner, som jag sade i lagtinget. Jag sade att man inte kan använda samma kalkylränta för en förnyad investering som för ett nytt projekt och att en korrekt kalkylränta skulle göra guldägget till ett slukhål.
Regeringen lyssnade inte och beställde ett fartyg, som blev dyrare än man uppskattat och ledde till ett spörsmål. Sjögren I fick en åtgärdsuppmaning av lagtinget att häva avtalet. Det gjorde den inte. Centern gick till val på att upphäva det, men fick sedan bära hundhuvudet för det skadestånd som lagtinget visste skulle komma.
JB nämner att Rainer Juslin och Mogens Lindén inte vann gehör i den egna partigruppen eller regeringssamarbetet.
Jag har en examen från Hanken med finansiering och investering som huvudämne och Mogens Lindén har utbildning och erfarenhet från ÅHS men hans argument avfärdades i VIS-frågan.
Demokrati borde innebära att majoriteten bestämmer. Är det så? Nej! Ibland kan en majoritet av majoriteten bestämma. Någon har kallat detta ”minoritetens diktatur”. Det räcker med att en minister och lantrådet kommer överens och detta blir beslutet. Vi såg det i fallet med elektrifieringen av linfärjan. Det var en idé hos minister Gunell (S) som fick stöd av lantrådet. Det ledde till ett misstroende, som klarade omröstningen trots att vi kunde läsa att flera medlemmar på regeringssidan kände sig obekväma med beslutet.
Kan man utveckla parlamentarismen?

Stephan Toivonen
Åländsk Demokrati

02/10/2025

https://alandgallup.ax/2025-9-september/?

Ser att det är gallup igen. Måste vara den enklaste för alla ÅDare. Vem var först att ifrågasätta stöden? Dvs den enda... Vem var först att inte skriva under "vindkraftsavtalet"? Tja. Alla minns inte, men jag minns.
Rösta i Gallupen!

28/09/2025

Elektrifiering av färjan - klimatpolitisk idioti!

Töftöfärjan är på tapeten. Det viktigaste syftet verkar vara att göra den fossilfri och att minska utsläppen av koldioxid, som enligt klimatalarmisterna är en skadlig gas. I växthus används den för att öka växtligheten.
Lagtinget informerades om att kostnaden skulle bli 1 miljon euro. Nu blir den 3,7 miljoner euro. Plus anslutningskostnader. Det skulle vara ”lönsamt” för 1 miljon. Är det lönsamt för 3,7 miljoner? Någon lönsamhetskalkyl har jag inte sett och tydligen inte finansutskottet heller.
Ifjol använde färjan 140.000 liter bränsle vilket gav 380.000 kg koldioxid.
Den bidrar med 0.1% av Ålands koldioxidutsläpp. Skulle alla utsläpp skulle vara lika dyra att minska så blir kostnaden 243.000.000.000 euro för ett koldioxidneutralt Åland. Men inte ens enligt den mest radikala klimatmodellen så skulle det påverka jordens klimat, men pengar tas från välfärden. Av regeringen Sjögren II (Lib).
Om det är viktigt för klimatalarmisterna att minska utsläppen så borde de fråga sig om detta är det bästa? Sjötrafiken står för 16% av Ålands koldioxidutsläpp, oljepannorna för 15% och vägtrafiken för 24%. Jag hade ett förslag om en konvertering av fossilbilar till gasbilar för några år sedan - gängse politik på fastlandet. En konvertering kostar 2.000 euro och tar en vecka. 3,7 miljoner euro räcker förr att subventionera konverteringen av 3700 bilar med 1000 euro.
Vi antar att de, som konverterar, kör 10.000 km/ år. En bil drar i medeltal 0,8 l/mil så bilarna drar 3 miljoner liter/år eller 21 ggr mer än Töftöfärjan. Det är alltså mycket effektivare att konvertera 3700 bilar än att konvertera en färja, om man vill minska koldioxidutsläpp. Eftersom gas är billigare än bensin så kommer konsumenterna att tjäna mer än 1.000.000 euro per år. På elektrifieringen av färjan tjänar de ingenting. Är det ingen annan som gör dessa enkla kalkyler?
Vilka ”klimatmål” har LR? Målsättningen är 4000 elbilar år 2030 och att utsläppen skulle minska med 50% från år 2005. År 2019 hade utsläppen ökat! År 2025 finns det 750 el & hybridbilar. Med en nybilsförsäljning om 200 bilar per år är målen är omöjliga att uppnå med ”elbilsstrategin”.
Med en konvertering av fossilbilar är det faktiskt ännu realistiskt att nå minskningen av utsläppen. Det kommer inte att påverka världens klimat, men flera utsläpp minskar så det finns en möjlighet att algblomningen minskar, men det får experter analysera.
Klimatalarmisterna har ett stort problem, som jag inte har, men jag har lösningen åt dem. Frågan är om de lyssnar?
Biogas anses vara fossilfri, förnybar och klimatneutral. I Finansutskottet hörde vi att Gasum på kort varsel kan bygga en biogasstation på Åland och transporten är inget problem.
Klimatalarmisterna i LR har ett ”problem” med koldioxidutsläppen och trixa fram 3,7 miljoner för på att elektrifiera en gammal linfärja. För samma summa kunde man minska utsläppen 21 ggr mer genom att subventionera konvertering av 3700 fossilbilar.
Det är populärt att tala om lågt hängande frukter men infrastrukturminister Camilla Gunell (S) har valt att knipsa av den högsta lilla grenen, utan frukt. Det blir en ekonomisk katastrof, är klimatpolitisk idioti och irrelevant miljöpolitik, men är tydligen alldeles underbart om man är en sann klimatalarmist.
En konvertering av fossilbilar och kanske även byte av oljepannor är betydligt billigare och effektivare. Är det dags att börja lyssna på oppositionen och kanske även på partier, som för närvarande inte ens finns i Lagtinget?
Annars behövs ett maktskifte!

Stephan Toivonen
Åländsk Demokrati

16/09/2025

Maktskifte behövs!
Lyssnade på debatten kring den skriftliga frågan angående elektrifieringen av den gamla Töftöfärjan nyligen. Intressant. Både frågeställaren Christian Wikström (Ob) och minister Camilla Gunell (S) var mycket väl förberedda. Ministern kan verkligen konsten att slingra sig, men frågan är hur lång det räcker. Misstroendet kom i alla fall som ett brev på posten. Ibland, dvs när det gäller ”klimatfrågor” så är den liberal-sociala sidan av regeringen väldigt kreativ för att hitta finansiering.
Vi har även kunnat läsa om problem för vissa KST-klienter som flyttats till Sverige av språkskäl och som hamnat i kläm. Det verkar som om alla skyller på alla och ansvarig minister Arsim Zekaj (S) hävdar att bollen är i Helsingfors. Bollen är på hans bord!
Läste nånstans att detta kunde lösas med PAF-medel. En utmärkt ide. Finansminister Mats Perämaa (Lib) tyckte ju att det var rätt och riktigt att ge PAF-pengar till Ukraina, så varför inte till några ålänningar i Sverige? Jag är tveksam till att donationen var laglig och har bett Justitiekanslern att undersöka saken. Nå donationen är gjord och pengarna är utbetalda, men det kan ändå vara viktigt att veta var gränsen går. I sinom tid får vi svaret.
Men om regeringen vill ge tre miljoner till Ukraina så kunde den väl också ge några tusenlappar till några mycket utsatta klienter i Sverige? Långt från hemmet. Jag tror inte många negativa insändare skulle komma och jag kommer inte att be JK att granska det.
Vi börjar tydligt se prioriteringarna för de liberal-sociala ministrarna. Miljoner till elektrifiering av en gammal linfärja medan ÅHS måste spara lika mycket. Miljoner till Ukraina men inte tusenlappar till några KST-klienter. Sjukdomskostnadsavdraget slopades och avdragen i kommunalbeskattningen ökar för löntagare men inte för pensionärer, vilket gör att skillnaden i beskattning ökar. Numera betalar en medianpensionär åtta gånger mer i skatt. De ”kompensatoriska åtgärderna”, som minister Zekaj nämnde varje gång han stod i talarstolen lyser ännu med sin frånvaro.
Det dödfödda vindkraftsprojektet är ju inte regeringen Sjögrens (Lib) skapelse utan ärvdes från tidigare regering där Alfons Röblom (HI) marknadsförde projektet som något som inte skulle kosta skattemedel. Inte? Är det uppe i 10 miljoner euro nu månne? Regeringen Sjögren II kunde ha dragit i nödbromsen och inte låta projektet glida vidare mot stupet.
Det är mycket tydligt att Åland behöver ett nytt styre. Frågan är bara hur och när detta skall gå till. Och vem tar upp taktpinnen?

Stephan Toivonen
Åländsk Demokrati

07/09/2025

Slösa och spara

Vi har kunnat läsa att landskapsregeringen ska renovera/elektrifiera en liten skärgårdsfärja för 3,7 miljoner euro. De hade budgeterat kostnaden till 1,5 miljoner, men valde ändå att gå vidare med projektet. Det frågas varifrån de extra pengarna kommer. Jag frågar: Varför gick man vidare när kostnaden ökade så radikalt? Inte är det väl ändå så att det gömmer sig en eller flera klimattalibaner i regeringen? För dem spelar ju kostnader ingen roll när det är ”klimatet” som är allenarådande. Jag tror att de flesta ålänningar inser att en liten skärgårdsfärja inte kan påverka klimatet på jorden, men att 2,2 miljoner euro kan göra större nytta någon annanstans på Åland.
Läser man bara rubriker så kan man få en vink om varifrån LR tar pengarna. ÅHS måste spara 1,8 miljoner. Som av en händelse lika mycket som spenderas extra på en 30 år gammal linfärja. Nå, ÅHS måste ju inte spara på allt. Den nye tjänstemannen kommer i dessa ”spartider” att kosta 60-70% mer än föregångaren, med högre lön och ”gratis” bostad och resor från Vasa.
Men egentligen slösar ju regeringen bort 3,7 miljoner för att elektrifiera en gammal liten linfärja samtidigt som de vill spara 1,8 miljoner på ÅHS.
Jag tror inte att redaktionen på Grönköpings veckoblad hade kunnat hitta på en skojigare historia. Är mycket nyfiken på fortsättningen. Hade jag varit kvar i Lagtinget så tror jag att jag kunnat skriva ett anförande i lagtinget utan hjälp av ChatGPT.

Stephan Toivonen
Åländsk Demokrati

06/08/2025

1 miljard för nedmontering av Sunnanvind.

I lagtingsdebatten om Projekt Sunnanvind i juni nämndes nedmonteringen av vindkraftverken även om det kommer senare. Redan nu är det viktigt att ha en uppfattning om vilka kostnaderna blir.
I debatten betonade ledamot Alfons Röblom (HI), som ju är ”pappa” till projektet att ”till skillnad från kärnkraften, till skillnad från den fossila energin så är vindkraften reversibel. Det går att ta bort möllorna. Det är inte bestående ingrepp som man gör när man gräver efter uran eller kol”.
Nå, möllorna kräver sällsynta jordartsmetaller som neodyn, terbium, disprosium och praseodym, men ledamot Röblom har säkert bra koll på hur reversibel brytningen av dessa metaller är. I Kina.
Men, det jag saknade i anförandet var en uppskattning av hur stora kostnaderna för nedmonteringen av möllorna och återställandet av naturen och miljön blir. Ekonomi är ju inte HI:s styrka. Så vad kostar reversabiliteten?
Jag har skrivit insändare om nedmonteringen och försökt beräkna de nästan ofattbara volymerna, men har inte fått en klar uppskattning av vad det kunde kosta.
I juni publicerade Finlands Miljöcentral (SYKE) en studie av Eevaleena Häkkinen & Jouko Tuomainen med en analys av kostnaderna för att riva vindkraftverk och att återställa naturen. Kostnaden kan uppgå till mellan 433.000 och 745.800 euro för ett 6 MW vindkraftverk. De som planeras på Åland är 18MW eller 3 ggr större, så de maximala kostnaderna kan uppgå till 2.235.000 euro per vindkraftverk. Det planeras 300 stycken, som ger en totalkostnad om 670.000.000 euro.
I kalkylen antar man att de ligger 25 km från ”centrum” och att de står på land. Är det billigare att riva vindkraftsfundament 50 meter under havsytan långt ute till havs? Troligtvis inte. Jag gissar på 50% dyrare och vi kommer till cirka 1 miljard euro.
Då kommer frågan som jag ställde väldigt tidigt. Hur kan vi garantera att vindkraftsbolagen har dessa pengar när det behövs? Ska vi tro att de sparar en miljard för nedmontering eller väljer de konkurs? Det senare ligger i farans riktning. Det är ju ägarna, som knappast är ålänningar, som gör valet
Då blir det kanske kommunerna som skall stå för kostnaderna och detta är det momsfria beloppet. Vad jag förstår så kan inte kommunerna dra av momsen så det kostar dem 1.250.000.000 euro för att göra vindkraften reversibel, som ledamot Röblom säger att den är.
Jag har förstått att inkomsterna från vindkraften ska delas mellan alla kommuner då det blir för mycket pengar för så små kommuner. Min erfarenhet säger att det är svårare att dela på kostnader/ förluster. Eller tror någon (i näringslivet) att Mariehamn plockar fram en halv miljard när det behövs?
Det har uppskattats att det att kostnaden blir 12 miljarder euro att bygga dessa 300 vindkraftverk i en bransch, som i Sverige har mycket stora ekonomiska problem. Det kan kosta 1,25 miljarder euro för kommunerna att riva ner dem och återställa naturen. Kommer bolagen att lägga undan medel eller blir det ålänningarna som får städa upp? Vem drar i nödbromsen?

Stephan Toivonen
Åländsk Demokrati

15/07/2025

Replik: Havsbaserad vindkraft på Åland – en gigantisk risk för framtiden

Näringslivets upprop om havsbaserad vindkraft talar om klimatkris, fossilfri energi och framtidens lösningar. Bakom de stora orden döljer sig en verklighet som kräver eftertanke.
Står vi inför en akut klimatkris? Klimathistorisk forskning visar att klimatet varierar. För 6 000 år sedan växte vilda vindruvor i Sverige. På 1600-talet kom ”lilla istiden”. Ännu på 1850-talet hade vi svåra missväxtår och man uppskattar att 150.000 dog i Finland. Sedan har temperaturen stigit. Historikerna ser det som en återgång till en varmare period. Klimatalarmisterna har 1850 som 0-punkt och har i årtionden hävdat att vi har högst tio år på oss att ”rädda klimatet”. Det vi ser idag är en återgång till varmare perioder – inte nödvändigtvis en kris.
Behov av mer fossilfri energi? Finlands elproduktion var till 94 % fossilfri 2023. Ålands bidrag till världens utsläpp är 0,0003 %. Att exploatera 1 200 km² hav för en marginell klimatnytta är inte hållbart! Det är symbolpolitik.
Näringslivet talar om ”mest lovande framtida lösningar” samtidigt som vindkraftsindustrin i Sverige gick med 4,6 miljarder SEK i förlust 2023. Konkursen i Aldemyrberget uppgår till en miljard SEK. Hur kan näringslivet tro att havsbaserad vindkraft på Åland skulle värpa guldägg? Det är en gigantisk risk inför framtiden.
Vem tar ansvar när projektet kollapsar? Utländska ägare kan lämna kvar 350 möllor i Norrhavet. Samma sak kan hända vid en konkurs eller då den ekonomiska livslängden nås. 400 meter höga i betong, stål och plaster. Tonvis per ålänning och skattebetalarna får betala.
Vi måste få ett tufft regelverk på plats. Jag har påpekat detta länge. Det räcker inte med att bolaget har ”pengar på kontot” för avveckling. De måste vara på ett ”konto” som varken de eller en ny ägare kommer åt annat än i ett avvecklingsskede.
Här ska vätgasen nu vara lösningen. Vi har sett gröna projekt som gått i graven; Northvolt och Flexens vätgasprojekt. Nyligen skrotades Australiens största planerade vätgasprojekt. 100 miljarder SEK gick i graven. Men på Åland är det en ”nödvändighet för framtiden” enligt Näringslivets upprop.
ÅAB hade tydligen lånat 1,5 miljoner euro till Fifax, men när det gäller havsbaserad vindkraft så tar ÅAB ingen risk. De har inte och kommer inte att låna till projektet, men ÅAB:s fondbolag får provisioner oberoende av resultat. Fondandelsägarna och de åländska skattebetalarna står för riskerna. Guldregnet kan utebli och ålänningarna blir stående med en övergiven vindkraftsindustri i Norrhavet likt en kvarnsten om halsen.
Och finansieringen? OX2-hemsida: ”OX2 tillsammans med vår partner Ålandsbanken Fondbolag planerar för en storskalig havsbaserad vindkraftspark norr om Åland.” ÅAB har nu stoppat utbetalningarna från sin vindkraftsfond och ingen vet när de kan börja få ut sina pengar igen. Det känns som att fonden är en osäker finansieringskälla, eller vad säger Anders Wiklund på OX2?
Eftersom uppropet inte tar upp risker med ljud, plaster och många andra problem, som miljövännerna oroar sig för, så tar jag inte upp dem denna gång.
Vi behöver en lagstiftning som skyddar Åland från att bli en dumpningsplats för misslyckade industriprojekt. Vi behöver mod att stå upp och säga nej – innan det är för sent!

Stephan Toivonen
Åländsk Demokrati

19/04/2025

Pensionsfonden måste effektiviseras!

En studiekamrat från Hanken klagade över den usla avkastningen på sina pensionsfonder. Jag frågade om hon hade mycket i Finland och om det var aktiva fonder. Jo, mest finska aktiva fonder.
Jag slutade med finska fonder för ett decennium sedan och har övergått till indexfonder.
Såg att den finska börsen gått upp 17% på 10 år! Tur att jag inte är där.
På samma tid gick börsen i Indien upp 175%, i USA 198% och i Japan 128%.
Börsen vill ha tillväxt. Det har vi inte på Åland eller i Finland. Tillväxten sker på annat håll och det är där man ska placera pensionspengar.
Enligt regelverket för den Åländska Pensionsfonden (ÅPF) är de fortfarande väldigt hemmaorienterade; Norden 10%, Europa 10%, Nordamerika 10% och tillväxtmarknader 10%. Dessutom aktiva fonder med höga avgifter, som inte ger högre avkastning.
I den nya ”pensionsreformen” i riket så rekommenderar man att aktiernas maximala andel ska höjas från 65% till 85%. Med indexfonder skulle avkastningen öka ytterligare.
Jag tittade på de aktiva fonder jag skaffade för några år sedan och den indiska låg på +70% och en internationell på +80%. Det grämde mig att det var aktiva med normala provisioner. Man tänker lätt att 1 eller 2% inte är så mycket men det gör 12-25% på 10 år.
Nå, 2018 flyttade jag det mesta till en bank med indexfonder och kan nu se vilken avkastningen varit varje år, trots att jag bytt aktivt.
Från 2019 var avkastningen 27%, 0, 28%, 1%, 11% och 28% i fjol. Åren 2019 – 2023 i medeltal 13% medan Ålands pensionsfond hade en avkastning om 6% per år. Jag fick alltså dubbelt högre avkastning än ÅPF. För ÅPF betyder 7 % 35 miljoner euro mer per år.
Med 13% kunde ÅPF kunna betala pensionerna om 42 miljoner, öka kapitalet i fonden och inte alls behöva skattemedel.
Från mina nyare placeringar så kunde jag notera att Pakistan har gått upp 37% på ett år medan den finska börsen alltså gick upp 17% på 10 år. Såg i ÅT att finska börsen gick ner 7% ifjol. En procent mindre än den ryska börsen...
Fonden har två förvaltare, anlitar s*x olika fondbolag som placerar i aktiva fonder. Detta innebär tredubbla avgifter. Tidigare har jag påpekat att detta kostar miljoner varje år. Jag lyckas få dubbelt högre avkastning och läser inte ens ekonomisidorna.
ÅPF borde använda mera indexfonder. Styrelsen avgör fördelningen och fonden skulle ha något tiotal indexfonder, som hanteras av en tjänsteman på deltid. Jag kunde se historiken i en världs-index-fond som jag haft en tid och såg att den ökat med 200% i värde på 10 år. ÅPF kunde alltså satsa allt på en världsfond som är diversifierad på 30 länder. ÅPF har kommit till 1/3 av denna avkastning med alla sina rådgivare.
Ålands Lagting måste ta ett hårdare grepp om hanteringen av fonden på 500 miljoner euro. I Lagtinget skrev jag åtgärdsmotioner kring ÅPF, men intresset var lamt. Borde ha ”skrikit” högre, men det är inte för sent. Vad anser minister Mats Perämaa (Lib) och Lagtinget om hanteringen av ÅPF? Är Åländsk Demokrati det enda partiet som är bekymrad över den låga avkastningen?
Stephan Toivonen
Åländsk Demokrati

04/04/2025

Vindkraftsfonden – ett ponziprojekt?

Öppet brev till finansinspektionen (Del 2) : I media har vi kunnat läsa att andelsägare med 70 miljoner i ÅAB:s bostadsfond försöker få ut sina medel. Från bokslutet 2023 kan utläsas att ÅAB:s vindskraftsfond har 21 miljoner i likvida medel, vilket är betydligt mindre än vad bostadsfonden hade i likvida medel. Fonden har drygt 250 miljoner euro i andelskapital.
Som vi sett i bostadsfonderna vill fondägarna ta ut sina medel när kursen går ner. Vi har sett att försäljningen på bostadsmarknaden går sämre i dåliga tider. Men redan nu i ”normala” tider är det i praktiken omöjligt att sälja vindkraftverk. Det innebär att fondägarna i vindkraftsfonden kan riskera att sitta ännu längre på sina osålda andelar.
Problemen av dessa eventuella felaktiga och överdrivna värderingar av vindkraftverken kommer tydligare fram i dager då vindkraftverken kommer i drift. Senast då måste värderingarna börja göras på faktiska resultat och värdet kommer troligen att rasa. En del av värdeuppgång som fonden delvis fått provisioner på kommer att riskera att raderas ut men fondägarna kommer inte att kompenseras för de provisioner de erlagt för uppgången.
Under 2024 har värdet nu skrivits ner på fondandelarna i ÅAB:s vindkraftsfond. Men hur ser framtiden ut?
Hur kan eller hur kommer vindkraftsfonden att kunna lösa detta problem? Om de inte kan sälja vindkraftverk kan lösningen bli att lösa ut tidigare andelsägare med nytt kapital som nya andelsägare betalar. Detta skulle i så fall börja närma sig en Ponzi-fond eller Ponzi-bedrägeri, som naturligtvis är olagligt. Hur övervakar FI att detta inte ska kunna ske?
Mot bakgrund av detta är det min förhoppning att FI granskar värderingen av andelarna i ÅAB:s vindkraftsfond samt grunderna för den. FI bör även granska möjligheten för fondägarna att erhålla likvid för sina andelar i rimlig tid vid ett eventuellt kursfall, som kan leda till att många fondandelsägare vill lyfta sina andelar, som nu hänt i bostadsfonderna. En fond kan ju inte bygga sitt regelverk på en förhoppning att alla investerare vill ha sina andelar för evigt.
Regelverket för en vindkraftsfond måste se till de som har andelar i bolaget och inte bara till fondbolagets intressen.

Stephan Toivonen
F.d. tf biträdande professor i finansiell ekonom

26/02/2025

Replik till Centerns Lagtingsgrupp

Nyligen kunde vi läsa ”Så kan vindkraft bli bra för hela Åland” skriven av Centerns lagtingsgrupp. Den består av Liz Mattsson och herrarna Jörgen Gustafsson, Roger Höglund, Harry Jansson, Robert Mansén och Jörgen Pettersson.
De skrev ”Det handlar om små steg i taget, absolut inga jättekliv” Senare skrev de: ”Projektet kräver miljardbelopp i investeringar... ”. När blev ”miljardbelopp” ”små steg” för Centerns Lagtingsgrupp?
Gruppen skrev: ”Genom att utveckla gemensamma åländska havsområden kan vi generera intäkter som kommer alla ålänningar till del.” Vad jag förstår är det bara några kommuner som kan beskatta dessa eventuella vindkraftverk. Hur ska då ”alla ålänningar” få del av intäkterna? Skatteöverföringar från kommuner som lockas till att säga ja är ett alternativ. Har ni andra?
Lagtingsgruppen skrev även:” ...måste noggranna ekonomiska ... bedömningar göras för att projektet blir så riskfritt som möjligt, ekonomiskt hållbart...”.
Jag utgår ifrån att ni har bekantat er med forskarparet Christian Sandström, biträdande professor vid en Handelshögskola och Christian Steinbeck, ekonomikonsult, som publicerat många artiklar bl.a. i tidningen Affärsvärlden om vindkraftens olönsamhet och på Youtube filmer med rubriker som: ”Därför bromsas vindkraften till havs. Blir aldrig lönsam.”, ”Vindkraften går med två miljarder kronor i förlust varje år”, ”En miljard (SEK) av vindkraftens pengar hamnar i Luxemburg” och ”Så stor förlustaffär är vindkraftverken”.
I den databas de analyserar finns 90% av de svenska vindkraftsverkens årsredovisningar under drygt 10 år. I deras studier kan vi se att vindkraftverken gör förluster under varje år, totalt sett. Undantag finns för enstaka vindkraftverk och enstaka år.
Jag skrev om detta i en insändare för en tid sedan och sände även insändaren till alla i finansutskottet där ju centergruppen har två medlemmar. Vilka möjligheter tror ni att dessa företag kommer att ha att erlägga era drömarrenden och drömskatter? Ni må ha ”avtal” med en arrendator, men hur går det efter den första konkursen? Kommer köparen att vara bunden av era överenskommelser?
Ni skrev även ”I den åländska planeringen ingår också att säkerställa att områdena efter arrendetiden återställs.” Hur gör man detta med en industri, som i Sverige gör miljardförluster (SEK) varje år? När skall de avsätta sina medel? Hur ska de kunna göra det? Hur kan detta bli ”ekonomiskt hållbart”?
På basen av en rundringning av Nyan verkar risken stor att endast ett företag är intresserat av att arrendera området. Vilket är minimiarrendet enligt er uppfattning per år för 1 miljard kvadratmeter av Finlands Naturpärla?
Kommer arrendet att löpa från undertecknandet eller först då ett vindkraftverk eventuellt står klart?
Och avslutningsvis: Hur har ni tänkt med ett framtida ägande? I Sverige ägs en stor del av vindkraftverken av kinesiska ägare. Är det en önskvärd utveckling på Åland enligt Centerns Lagtingsgrupp? Om inte, hur avser ni garantera att så inte blir fallet?

Stephan Toivonen
Åländsk Demokrati

Åländsk Demokrati

17/03/2026

12/11/2025

29/10/2025

02/10/2025

28/09/2025

16/09/2025

07/09/2025

06/08/2025

15/07/2025

19/04/2025

04/04/2025

26/02/2025

Address

Telephone

Website

Alerts

Shortcuts

Share

Category