Öjeby kyrkstad - då och nu

Öjeby kyrkstad - då och nu Öjeby kyrkstad - då och nu. I bild och text berättar jag om hur kyrkstaden sett ut genom historien.

Om ett engelskklingande gravkors.På Öjebyns första kyrkogård omkring kyrkan finns ett trasigt gammalt gravkors med texte...
03/09/2026

Om ett engelskklingande gravkors.

På Öjebyns första kyrkogård omkring kyrkan finns ett trasigt gammalt gravkors med texten John, Charles Owen. På järnkorset finns gjutjärnsreliefer av (förutom en kalk) en ledsen barnängel lutandes mot en urna samt en fjäril. Symbolerna för tankarna till en barngrav. Namnet Owen sticker ut på en kyrkogård högt uppe i norr vid denna tid med tanke på att det inte är svenskt. Familjen bör ha haft det rätt gott ställt med tanke på det fina järnkorset som restes vid graven.

Vid en första anblick kan man tro att det rör sig om en person, men vid forskning kan konstateras att det rör sig om bröderna John och Charles Owen som båda dog i scharlakansfeber med några veckors mellanrum. Charles dog först den 13 maj 1870 i en ålder av knappt tre år. Brodern John avled den 9 juni 1870 i en ålder av nio år. Vid tiden för brödernas bortgång var familjen sedan den 20 november 1867 bosatta vid Rosfors bruk där fadern var inspektor för järnbruket, som var mitt i en avvecklingsprocess. Fadern Edvin, makan Mathilda Charlotta och de resterande barnen Maria, Lisen och Edvard flyttade till Råneå redan den 12 november 1870. Kanske var det sorgen efter de två bröderna som låg bakom flytten.

Bröderna var båda födda i Sverige, John i Kärnbo socken (Södermanland) och Charles i Uppsala, så det förmodade engelska ursprunget måste komma från någon tidigare generation. Fadern Edvin Owen, bruksförvaltare till professionen, föddes på Kungsholmen i Stockholm den 15 augusti 1827, gifte sig med Mathilda Charlotta Zetterwall (1835–1874) den 8 maj 1860 och avled i Luleå domkyrkoförsamling år 1881. För övrigt var han på mödernet kusin till den kände författaren August Strindberg. Men inte heller här har vi alltså en engelskfödd namnbärare med namnet Owen.

Vi får söka oss ner till Edvins far Samuel Owen för att finna det engelska ursprunget. Samuel föddes den 12 maj 1774 i Norton in Hales, Shopshire, England, och kom till Sverige 1804. Fem år senare förvärvade han den ”Appelqvistska egendomen” på Kungsholmen där han byggde upp det egna företaget Kungsholmens Mekaniska Werkstad. Owen introducerade för Sverige en helt ny gjuteriteknik, introducerade gjutjärn för prydnadsföremål, ledde uppsättandet av det första valsverket i Sverige, åstadkom den första svenska ångbåten år 1816 och anses vara en av föregångspersonerna vid utvecklingen av propellrar för drivning av fartyg som i början drevs med skovelhjul. Samuel har en gata på Kungsholmen uppkallad efter sig och har kallats för ”den svenska verkstadsindustrins fader”.

Men Samuel var även aktiv inom väckelserörelsen och var med och införde den wesleyanska metodismen i Sverige. Han spelade också en viktig roll för grundandet av nykterhetsrörelsen i Sverige och grundade 1832 Kungsholmens Nykterhetsförening. Senare blev han den förste ordföranden i Stockholms Nykterhetsförening. Efter en längre tids sjukdom avled han 80 år gammal, den 15 februari 1854.

Nu när man vet att bröderna John och Charles Owens farfar Samuel introducerade gjutjärn som prydnadsföremål så passar det väldigt bra att sonen Edvin valde ett gravkors i gjutjärn med fina gjutjärnsreliefer åt sina söner.

Källor: kyrkböcker, wikipedia.
_____________________
Foto 1: Ma**ca Berglund, 19/8 2026. Bröderna John och Charles Owens gravkors återfinns vid den västra kyrkomuren i närheten av kyrkportalen.
Foto 2: Jonas Berglund, 22/8 2026. En ledsen barnängel vid en urna.
Foto 3: Jonas Berglund, 22/8 2026. En fjäril på järnkorsets baksida längst ner.

Äntligen har Olaus Stephani Graans gravhäll hamnat under tak. Ända sedan den för flera år sedan återfanns under Carl Lyc...
30/08/2026

Äntligen har Olaus Stephani Graans gravhäll hamnat under tak. Ända sedan den för flera år sedan återfanns under Carl Lychous gravsten har den stått utomhus, lutad mot klocktornet. Nu kan inte längre väder och vind skada gravhällen.

Graan har för eftervärlden gjort sig känd som han som förstörde församlingens katolska föremål och såg till att Piteå hamnade där det ligger idag, efter branden 1666.

Fabricius altarskåp.Omkring år 1800 utförde allmogemålaren i Piteå, Johan Nilsson Fabricius (1770–1840), ett altarskåp ä...
27/08/2026

Fabricius altarskåp.

Omkring år 1800 utförde allmogemålaren i Piteå, Johan Nilsson Fabricius (1770–1840), ett altarskåp ämnat för Öjeby kyrka. Fabricius kunde inte bara måla, utan även snida i trä. Även om altarskåpet konstnärligt sett inte är av yppersta klass, är dock ikonografin intressant och värd en närmare granskning.

Skåpet är 202 cm högt och 119 cm brett och tyder på att alltid ha stått öppet. Samtliga motiv är försedda med kommenterande inskrifter och de nio motiven är omsorgsfullt placerade i skåpet till sin betydelse och noggrant relaterade till varandra. Centralbilden är Korsfästelsen, till vänster om denna återfinns Bebådelsen, under denna Jesu födelse, under centralbilden ses Nattvarden, längst ner till höger återfinns Kristus i graven och i facket ovanför denna Jesu uppståndelse. Överst i mitten ses Jesu himmelsfärd flankerade av Mose med lagtavlorna och Kopparormen. De två återstående motiven, överst på de båda flyglarna utgör mer fristående symboliska framställningar. Den vänstra visar Jesus – den gode herden och den högra Evangelistsymbolerna. Altarskåpet kröns av ett överstycke som visar den Yttersta domen. Skåpet går inte bara att läsa runt i kronologisk ordning, utan även både horisontellt (födelse – död - uppståndelse) och vertikalt (nattvard – korsfästelse – himmelsfärd).

Att altarskåpet ursprungligen hängt i Öjeby kyrka är dock omtvistat. Det är bara järnhandlaren J.P. Jonsson från Älvsbyn som uttryckt detta. Skåpets brist på snidarkvalitet kan ha lett till att det inte var fint nog för Öjebyn och därför hamnade direkt i Älvsbyn. Altarskåpet fanns i alla fall i Älvsby kyrka i början av 1800-talet. Av komminister Lindfors inventarieförteckning för Älvsby kyrka från 1817 framgår att det då fanns i kyrkans sakristia. År 1901 ropade Älvsbybon och järnhandlaren J.P. Jonsson in altarskåpet för en billig penning då kyrkan skulle restaureras i grunden. Vid denna tid fanns altarskåpet inne i kyrkorummet. Jonsson sålde sedan altarskåpet till Nordiska museet 1908 för 70 kr. Under någon tid stod det utställt på Skansen. I samband med att Nordiska museets kyrkliga föremål 1953 deponerades på Historiska museet, överfördes skåpet dit. År 1993 återgick Fabricius altarskåp till Öjeby kyrka. Det lånades ut till Älvsby kyrka år 2013 och står där än idag.

Källor: Mereth Lindgren – Guds ord i Piteå (2000), Uno Westerlund (2013), Norrbottens museum.
_____________________
Foto 1: Altarskåpet. Foto: P-E. Lindgren, 2000.
Foto 2: Marie bebådelsedag. Foto: P-E. Lindgren, 2000.
Foto 3: Nattvarden. Foto: P-E. Lindgren, 2000.
Foto 4: Kristi himmelsfärd, Mose och kopparormen. Foto: P-E. Lindgren, 2000.
Foto 5: Altarskåpet på Öjeby kyrkas östra korsarmsvägg. Foto: Staffan Nygren, Norrbottens museum, 1997.
Foto 6: Fia Engelmark, första fotografen i Älvsbyn, tog en bild på skåpet, vilket då bör ha varit mellan 1900-1908.

Bartolomeusdagen.Den 24 augusti har Bartolomeus namnsdag. Dagen firas till minne av Jesu apostel Bartolomeus (Bartolomai...
20/08/2026

Bartolomeusdagen.

Den 24 augusti har Bartolomeus namnsdag. Dagen firas till minne av Jesu apostel Bartolomeus (Bartolomaios) som led martyrdöden denna dag genom att bli skinnflådd levande med kniv.

I Sverige ingick Bartolomeusdagen bland de så kallade apostladagarna inom Svenska kyrkan. Dagen var länge helgdag och därmed en dag då alla skulle infinna sig i kyrkan. Och om man inte var det fick man böta:

"På alla högtijdes dagar, söndaghar, apostledaghar och bönedaghar, skola alla flitigt låta finna sigh till att höra Guds ordh i kyrkione, eller böte, then icke lagha förfall haffuer, (...) böthe hwarthera 2 öhre". / Kyrkio-lagh, 1600-talets första hälft.

I kyrkstäderna var det vanligt att "enkelhelgdagarna" (som till exempel Bartolomeusdagen) utökades till kyrkhelg om det var som mest en vardag mellan helgdagen och närmaste söndag. Under tiden då Piteå stad låg omkring sockenkyrkan i Öjebyn åren 1621-1666 pågick veckomarknader. Då kunde den kyrkobesökande allmogen ta del av marknaden i staden och samtidigt nyttja kyrkstugorna som logi och förvaringsutrymme.

År 1772 genomfördes den så kallade "stora helgdöden" i Sverige, då Gustav III:s regering tog bort ett 20-tal kristna helgdagar, däribland Bartolomeusdagen, för att öka landets arbets- och produktionstid. Från och med nu var Bartolomeusdagen en helt vanlig dag.

Dagen har under lång tid varit viktig för allmogen i Bondepraktikan. I vissa delar av Sverige ansågs förr denna dag, "Bartelsmäss" eller "Barsmäss" vara höstens första dag. Nu fanns risk för frost. All slåtter skulle vara klar och all lök, malört och humle skördad. Dessutom skulle getabockarna vara slaktade vid denna tid.

Bartolomeusdagen var för många en brytpunkt mellan sommar och höst. Dagen ansågs vara den sista metardagen eftersom vattnet blev kallare, flyttfåglarna började flytta söderut och nu blev det tillåtet att tända ljus på kvällen.

Källor: Institutet för språk och folkminnen, wikipedia, Tro och tradition, Kyrkstaden i övre Norrland (1964).
______________________
Målning: "The martyrdom of Saint Bartholomew" av Jusepe de Ribera, 1644.

Piteå stad 375 år: 1621–1996Piteå firade 375 år i samband med kyrkmarknadshelgen i Öjeby kyrkstad 27–30 juni 1996. Progr...
13/08/2026

Piteå stad 375 år: 1621–1996

Piteå firade 375 år i samband med kyrkmarknadshelgen i Öjeby kyrkstad 27–30 juni 1996. Programbladet för nämnda kyrkmarknadshelg var uppdelad i dels kyrkhelgs- och jubileumsprogram, dels marknadsprogram.

-------------------------

Kyrkhelgs- och jubileumsprogram:

Torsdag 27 juni:
Information om kyrkstaden i framtiden.

Fredag 28 juni:
Sång och musik i sommarkvällen i Öjeby kyrka med Synnöve Dellquist och Leif Holmberg med flera.

Lördag 29 juni:
”Pitebor som rest hemifrån” – föredrag om Daniel Solander av Per Tingbrand, presentation av missionärer från Piteå, välkomnande av hemvändare, Sång och musik från Solanders tid och senare samt deltagande av sångkören Fyrklangen.

Jubileumsvigslar i Öjeby kyrka.

Minnesgudstjänst på den första kyrkogården invid kyrkan till minne av gamla stadens och landsförsamlingens avlidna under ledning av prosten Henrik Sandberg.

”Piteå stad – 375 år” – Piteå då: Prosten Curt Carlsson berättar om Gamla staden i Öjebyn. Piteå nu: Kommunalråden Eleonor Klockare, Peter Roslund och kommunfullmäktiges ordförande Lars-Olof Pettersson samtalar och berättar. Piteå i framtiden: Länsrådet Jan-Olof Hedström delger tankar och planer inför framtiden. Emma och Lennart Johansson spelar och sjunger.

Söndag 30 juni:
Jubileumshögmässa i Öjeby kyrka med prosten i Piteå gamla stad Curt Carlsson och prosten i Piteå nystad Ove Morén. Sång av Voskreseniekören (Uppståndelsekören) från Sankt Petersburg.

”Från härjningståg till gemensam gudstjänst” – Voskreseniekören från Sankt Petersburg sjunger under avslutningsgudstjänsten. Curt Carlsson berättar om ”Ryssarna och Pitebygden genom 375 år”. Kyrkhelgens avslutning.

-------------------------

Marknadsprogrammet:

Fredag 28 juni:
Kyrkmarknaden öppnas av kyrkoherden och marknadskommitténs ordförande Gunnar T Lundström. Musik av Bjarne Ekberg.
Försäljningen upphör kl 19.

Lördag:
Sång av kören Fyrklangen.
Sång av PRO-kören.
Folkdans av PRO:s seniordansare.
Samkväm för marknadsutställarna.

Söndag:
Sång av ryska Voskreseniekören (Uppståndelsekören) från Sankt Petersburg.

Andakt med Curt Carlsson.

Dessutom kaffe- och matservering i församlingsgården Margretelund samt kaffe och våfflor i Prostgården.

Programbladet avslutades med reklam för evenemanget ”Kyrkstugornas dag” i Öjebyn den 4 augusti.
__________________
Foto taget av Giovanni Tromboli, visandes Öjeby kyrka och klocktorn. Omkring 1965.

Kyrkstuga nr 23 - med en dörr från Öjebyns gamla länsfängelse.Söder om kyrkan, i kyrkstadsområdet ”pressjärnet”, ligger ...
06/08/2026

Kyrkstuga nr 23 - med en dörr från Öjebyns gamla länsfängelse.

Söder om kyrkan, i kyrkstadsområdet ”pressjärnet”, ligger denna knuttimrade kyrkstuga. Den är av parstugutyp och består av en mittförstuga och två kamrar. Under 1940-talet var stugan omålad med spåntak, stugan var delvis brädfodrad och dörren var omålad. Idag är den rödmålad, har plåttak, är helt brädfodrad och den spektakulära dörren är grönmålad.

Just dörren är nog det som är kyrkstugans största kännetecken. Dörrens omfattning är enkel, men själva dörren är raka motsatsen. Den har en profilerad fältindelning, diagonalt inriktad. Under 1940-talet syntes det diagonala rutmönstret över hela dörren. Idag bara överdelen. Dörren har tre nyckelhål, därav två med nyckelskylt. Därovanför en dragring. Enligt uppgift ska dörren ursprungligen ha hört till länsfängelset, dagens Hesselgård i Gardts k***a.

Murkonstruktionen består av en på stugans båda mellanväggar vilande plattform, på vilken de båda murkomplexen från de båda kamrarna förenas och fortsätter i en gemensam skorstensmur mitt över förstugan.

Den högra kammaren (mot Affärsgatan) hade följande utseende 1942:
Vanligt locklisttak, golvtiljor intill 23 cm breda, tapet med blommönster, trasmattor på golvet och en spis med rak profilerad framtill avskuren kåpa. Dess inventarier var följande:
1. Vedlår.
2. Spis.
3. Kommod.
4. Vitmålad utdragssäng med högt uppsvängt ryggstycke med triangulärt krön med svarvade halvkolonner på gavlarnas framsidor.
5. Gulbrun rak, tvåslåig stol med ryggbräda.
6. Skänk med dubbeldörr, delat i hälfter genom mittvägg, överst draglåda med profilerat framstycke (se bifogad teckning), därunder två hyllor. Skänken upptill avskärmad med lister åt sidorna och bakåt. Utvändigt gulmålad med mörkare flammor, invändigt gråblå.
7. Gulbrun, rak, tvåslåig stol med slå i ryggen.
8. Stol som nr 7.
9. Bord med rundade främre hörn, låda i sargen, gulmålat med bruna flammor.
10. Utdragssäng, lock utan tappar, lågt ryggstycke, gulbrunflammig.

Ägarlängd:
Redan år 1804 fanns en kyrkstuga på nuvarande nr 23:s plats, men då med numreringen 113. Då hette ägarna Per Zachrisson och Johan Johansson Dahlbäck, Svensbyn.

Högra kammaren: Under 1940-talet, då kyrkstugan hade ovanstående utseende och inventarier, hette ägaren Johan August Berglund och var från Svensbyn. Sedan har Emma och Herman Hedkvist, Lillpite, stått som ägare. Efter deras bortgång under 1970-talet övertog dottern Aili Holmberg, Luleå, stugan. Idag heter ägaren Siv Sonnebro.

Vänstra kammaren: Anna och Emma Holmström, Roknäs, stod som ägare av kammaren fram till 1960-talet då släktingen Thyra Lundström blev ny ägare. Thyra överlämnade sedan kammaren omkring 30 år senare till sonen Dan Lundström, Viskafors.

Källor: lantmäteriet, 1940-talets kyrkstugeinventering, 1990-talets kyrkstadsdokumentation.
______________________
Foto 1-5: Exteriör, 1940-tal.
Foto 6: Interiör, högra kammaren. 1940-tal.
Foto 7: Skorstensmuren synlig från förstugan, 1940-tal.
Ritning: Plan och skåpdetalj, högra kammaren. 1942.
Foto 8-10: Ingrid Ceder, 1994-95.
Foto 11: Jonas Berglund, juli 2019.

Bröderna dömdes för "hårdrag".Under 1700-talets mitt var länsman Michael Dyhr inblandad i ett våldsamt gräl med "slagsmå...
30/07/2026

Bröderna dömdes för "hårdrag".

Under 1700-talets mitt var länsman Michael Dyhr inblandad i ett våldsamt gräl med "slagsmål och oljud" som ägde rum i kyrkstaden. Bråket stod mellan skattebonden Pär Andersson från Svensbyn och hans bror soldaten Olof Andersson med tillnamnet Fyrslagare. Dyhr hade stämt dem eftersom bråket hade pågått under en lördagskväll, således under under helg. Då de vid rannsakningen inte ville erkänna mer än att de dragit varandra i håret, dömdes de att böta s*x daler silvermynt vardera för "hårdrag".

Källa: Systrar till lärda män (2015).
_________________
Fotot visar en gränd söder om kyrkan i det så kallade kyrkstadsområdet "pressjärnet" med kyrkstuga nr 23 längst bort.

Skällsord i 1600-talets Piteå stad.Åren 1621–1666 låg Piteå stad i nuvarande Öjeby kyrkstad. Vid den här tiden var straf...
23/07/2026

Skällsord i 1600-talets Piteå stad.

Åren 1621–1666 låg Piteå stad i nuvarande Öjeby kyrkstad. Vid den här tiden var straffen hårda för förflugna ord då man ansåg att ”förakt är odrägligare än ödets hårdaste slag”.

I domboken dömdes personer i Piteå stad för följande verbala uttryck, i urval:

1646-07-30: ”åsnepanna”
1645-09-29: ”ljugare” och ”bedragare”
1646-04-06: ”tjuv” och ”skafferska”
1655-04-04: ”dumhund”

Två andra otillåtna uttryck som man dömdes för i Piteå stad var ”skälm” och ”hora”. En kan konstatera att några av ovanstående uttryck levt kvar fram till idag, medan andra uttryck upphört att användas.

Källa: Saers J. (1974) Om Piteå stad före 1660. En domboksstudie.
___________________________
Fotot visar Sockengränd söderut med sockenstugan närmast i bild.

21/07/2026

Om skåpsängen som en gång var vanlig i kyrkstugorna.

Kyrkstuga nr 99 – nödårsstuga med moderna inslag.På Pitholmsgatans avslut ligger denna knuttimrade, brädfodrade och delv...
16/07/2026

Kyrkstuga nr 99 – nödårsstuga med moderna inslag.

På Pitholmsgatans avslut ligger denna knuttimrade, brädfodrade och delvis rödmålade kyrkstuga. Den är av parstugutyp med mittförstuga med s*x kamrar därav fyra på nedre plan och två på övre plan. Under 1940-talet nåddes ingången från den östra långsidan via en träbro. Ingången hade en omfattning av portaltyp med profilerad överlist. Dörren var gulmålad med tre fyllningar varav den nedre med överfallslist. Längst in i förstugan fanns en vindeltrappa till övre våningen. Kyrkstugan ska enligt uppgift ha uppförts i Svensbyn under det stora nödåret 1867 – ett årtal som även finns inristat i stugan.

Enligt karta från 1970 låg kyrkstugan på den nuvarande gräsytan mellan kyrkstuga nr 98/66 och hyreshusen på adressen Affärsgatan 49, men flyttades med största sannolikhet till sin nuvarande plats direkt söder om nr 98/66 under 1970-talets början i samband med stympningen av Pitholmsgatan. Idag når man ingången via en träbro från den västra långsidan, dörren är svart med tvärgående panel.

En av de högra kamrarna på nedre plan hade följande utseende under 1940-talet:
Vanligt locklisttak, gråblå golvplankor intill 29 cm breda, trasmattor på golvet, elektriskt ljus, spis med vit profilerad kåpa, gulbrunflammigt kombinerat vedlår och grytskåp, högt uppbäddad utdragssäng med grönmålade fasta halvkolonner och högt uppsvängd rygg, två tvåslåiga stolar, tre enslåiga stolar, gulbrunflammigt skåpbord med två dörrar nertill och två lådor upptill, gulbrunflammigt hörnskåp i två våningar med öppen mellandel, grå utdragssoffa med guld och lila mönster med fasta halvkolonner.

Idag är kanske kyrkstugan mest känd för att på övre plans bortre kyrkstugeluckor ha installerat solcellspaneler! Detta ingrepp strider på flera sätt mot alla de kyrkstadsrekommendationer som formulerats av länsstyrelsen, Piteå museum, Piteå församling och Piteå kommun:

”Moderna material och metoder hör inte hemma i en kyrkstad.” (2010)

”Stugorna skyddas av Förvanskningskravet som innebär att de inte får förvanskas. Åtgärder som skulle kunna innebära en förvanskning är inte tillåtna på byggnader som anses vara särskilt värdefulla ur kulturmiljösynpunkt”. (2010)

”Kyrkstaden är utpekad som riksintresse. Dessa områden ska skyddas mot sådant som kan göra skada på de värden som ligger till grund för riksintresset”. (2010)

”Tänk på områdets karaktär. Planteringar, blomlådor, staket, flaggstänger eller fästen för flaggor, antenner och utemöbler hör hemma runt en fritidsstuga, inte i en kyrkstad”.

”Luckorna är viktiga för kyrkstadens karaktär” (2016).

Ägarlängd:
Redan år 1804 låg en kyrkstuga på ungefär samma plats som nr 99, men då med numreringen 60. Då hette ägarna Gabriel Gabrielsson och Gabriel Mickelsson i Blåsmark och avskedade soldaten Eric Kjempe i Hemmingsmark.

Kammare till vänster på nedre plan: Kammaren har under lång tid hört till hemmanet Lillpite 11:2 ”Kursch”. Johan Axel Berg, Lillpite, ägde kammaren fram till 1941 då sonen Hjalmar Berg (född 1917) övertog föräldrahemmet och kyrkstugan efter sin far. Han var fortfarande ägare under 1990-talet.

Kammare till vänster på nedre plan: J.A. Karlsson, Lillpite, ägde kammaren innan den hamnade i dottern Elin Bergmans ägo. Hon var gift med Gustav Bergman och bodde i Lillpite. Sedan övertogs den av Elin och Gustavs dotter Maj-Britt Enberg, Roknäs, med delägare. Kammaren uppges ha sålts till en kvinna i Munksund våren 1997.

Kammare till höger på nedre plan: Kammaren har ägts av Leonard Hedkvist, och köptes 1985 från dennes sterbhus av Märta Bergman, Djupviken, som ännu stod som ägare under 1990-talet.

Kammare (till höger?) på nedre plan: Gunnar Jonsson, Svensbyn, ägde kammaren under 1900-talet. År 1993 köpte Margareta Björkman, Piteå, kammaren av Gunnar Jonssons sterbhus.

En viss Johan Lundmark från Pitholm stod som ägare av en av de högra kamrarna på nedre plan. Det är oklart vilken, men gissningsvis densamma som Gunnar Jonsson ägde.

Kammare (antagligen den på övre plan): Jonas Otto Jonsson, Lillpite, var kammarens förste dokumenterade ägaren. Hans son Helmer Jonsson, Lillpite, övertog kammaren tillsammans med makan Lina. Makarnas dotter Elsy Lundgren, Lillpite, blev kammarens nye ägare mot 1970-talets slut.

Kammare: En viss Gustav Antonsson, Roknäs, ska ha ägt en kammare fram till sin död 1996.

Källa: Lantmäteriet, karta från 1970, 1940-talets kyrkstugeinventering, 1990-talets kyrkstadsdokumentation.
_____________________
Foto 1-3: Jonas Berglund, 1/6 2026.
Foto 4-5: Ingrid Ceder, 1994-95.
Foto 6: Utdragssoffa i en av de högra kamrarna på nedre plan, 1940-tal.

Adress

Affärsgatan
Öjebyn

Telefon

+46702298413

Webbplats

Aviseringar

Var den första att veta och låt oss skicka ett mail när Öjeby kyrkstad - då och nu postar nyheter och kampanjer. Din e-postadress kommer inte att användas för något annat ändamål, och du kan när som helst avbryta prenumerationen.

Kontakta Organisationen

Skicka ett meddelande till Öjeby kyrkstad - då och nu:

Genvägar

Dela

Typ