22/04/2026
Meddelande från 📚 SVABENSVERKS BOKCIRKELGRUPP 📚
Nästa bokcirkelmöte: tisdag 19 maj 2026 kl. 14.30 i Bygdegården
Stig/Siv klarar fikan (och det blev något sagt om sürströmming ;)
Uppgift: läsa Nässlorna blomma från Harry Martinson
Gruppen går alltså tillbaka till den Svenska litteraturhistorien igen och till en bok med flera omslag.
"The art of negotiation is perhaps what most deeply distinguishes man from the animals, and it is this art and this will to negotiate that has brought man forward, elevated him beyond the animals."
Martinson, a Swedish author and Nobel laureate, used this statement to emphasize negotiation as a fundamental human trait that drives progress and separates humanity from the animal kingdom
Om boken: Nässlorna blomma än idag en ovanligt omskakande läsupplevelse.
Å ena sidan skildrar berättelsen om sockenpojken Martin Tomasson och hans öden på de gårdar där han ackorderas ut en ensamhet som ter sig närmast avgrundsdjup. Han förlorar ju i stort sett alla människor som betyder någonting för honom: båda föräldrarna, den älskade storasystern och så till slt fröken Tyra på hemmet. Bokens sista mening lyder: Nej! Hon är död!!
Å andra sidan gestaltar Nässlorna blomma lika övertygande Martins envisa och okuvliga överlevnadsvilja, hans förmåga att trots allt söka det ljusa i tillvaron. Det är denna mirakulösa balans som Staffan Söderblom tar fasta på i sitt efterord, där han visar hur Martinsons språk mot alla stil- och berättarregler instinktivt skiftar med de olika livslägen Martin befinner sig i.
Nässlorna blomma publicerades första gången 1935 och betraktas vanligen som Martinsons huvudverk på prosa. Vägen ut, fortsättningen på berättelsen om Martin Tomasson, blir den tionde och sista volymen i nyutgivningen av Martinsons verk (hösten 2001).
Om författaren: Harry Martinson föddes 1904 i Jämshög i Blekinge och avled i Stockholm 1978. Efter sin fars död ackorderades han ut som sockenbarn. Han rymde dock och arbetade bland annat som sjöman 1919-1926.
Under sitt liv belönades han med många olika utmärkelser, däribland De Nios pris (1938), SvD:s litteraturpris (1944), Bellmanspriset (1951 och 1962), Litteraturfrämjandets stora pris (1955) och Nobelpriset 1974 tillsammans med Eyvind Johnson. Han blev ledamot av Svenska akademien 1949 och fil. hedersdr i Göteborg 1954. Under åren 1929-40 var han gift med Moa Martinson.
Harry Martinsons tidigare ljust livsberusande lyrik fördjupades med tiden och han fick ett stort register; innerliga naturstycken, stingande tidssatir och en rymdfararpoesi som i lysande symboler beskriver nutidsmänniskans och diktens situation. Ömsinta och självkritiska barndomsskildringar, exotiskt färgade sjömansminnen samt naturimpressioner pendlande mellan mikroskopiskt exakt detaljiaktagelse och hisnande kosmiska perspektiv. Hans stil är suggestivt visuell med nya djärva bilder.
