11/05/2026
”Vad skulle du önska att du skulle kunna göra om vi inte behövde vara så vanliga hela tiden?”
Frågan dök upp under förra veckans konferenser, som vi i projekt TrUSt deltog i, och har stannat kvar hos oss sedan dess.
För många föräldrar vi möter handlar vardagen redan om att försöka passa in. Att förstå system, läsa av sammanhang, hantera stress och samtidigt försöka vara den förälder man vill vara. Och för den som lever med egen psykisk ohälsa eller NPF kan det ta enormt mycket energi att hela tiden försöka vara ”som alla andra”.
Förra veckan började vi på Familjecentralernas konferens där vi höll två välbesökta föreläsningar. Den första handlade om Trygghet Ur Stöd — vårt föräldraskapsstöd för föräldrar med egen psykisk ohälsa eller NPF. Ett stöd med tydlig struktur, men som samtidigt går att anpassa utifrån människors olika behov och livssituationer.
Kort därefter berättade vi också om vidareutvecklingen Trygghet Ur Stöd – när man är ny i Sverige. Under samma konferens lyfte en socialantropolog vikten av community och tillhörighet, och hur många som är nya i Sverige saknar just det: sammanhang där man känner sig trygg, förstådd och inkluderad.
Senare i veckan deltog vi på NPF-forum i Stockholm. Konferensen uppmanades att vara en NPF-fri zon där besökare skulle kunna slippa maskera och bara få vara sig själva. Det fanns också möjlighet att dra sig undan i en tyst zon vid behov.
En som gestaltade detta på ett genialiskt sätt var MrTourette som med humor och hela sin kropp visade vad som händer när man inte beter sig inom det som anses ”normalt”. Han pratade också om de avgörande mötena — när någon faktiskt såg människan bakom beteendet.
Och kanske är det just där allt börjar.
Inte i att människor ska anstränga sig ännu mer för att passa in.
Utan i att vi bygger fler sammanhang där det finns plats att vara människa på olika sätt.
Arvsfonden Bräcke diakoni - idéburen välfärd Riksförbundet Attention Tidigt Föräldrastöd
