29/08/2026
Vänster i orden – nej i protokollet
Socialdemokraterna kallar sig välfärdens parti. Vänsterpartiet säger sig stå på personalens och de mest utsattas sida. Centerpartiet vill fortfarande beskriva sig som landsbygdens röst.
Men i Herrljunga berättar besluten en annan historia.
När Sverigedemokraterna i budgeten föreslog s*x miljoner kronor till fler vuxna i skolan och förskolan röstade S, C, V och L nej. När vi ville avsätta 2,5 miljoner till ett fältteam som kan fånga upp barn och unga innan problemen växer blev svaret nej. När vi föreslog två miljoner till ökad bemanning på särskilda boenden blev det också nej.
Vi ville dessutom stoppa den centrala och minutstyrda schemaläggningen i hemtjänsten. Äldre behöver färre och mer välkända ansikten. Undersköterskor och vårdbiträden behöver rimliga scheman, närvarande chefer och större inflytande över sitt arbete. Vårt förslag om en synvända i hemtjänsten byggde därför på små team, kontinuitet och tillit till personalens kompetens. Även det röstades ner.
Detta var inga lyxreformer. Det var konkreta förslag för ökad trygghet: för eleven som behöver stöd i tid, för den äldre som inte vill släppa in ett nytt ansikte varje dag och för undersköterskan som vill orka stanna kvar i yrket.
Just Vänsterpartiet har en särskild fråga att besvara. Hur kan ett parti som talar om arbetsmiljö, personalinflytande och en stark offentlig välfärd rösta nej när sådana förbättringar faktiskt ligger på bordet? I de avgörande omröstningarna har V valt att följa S och C. De har blivit välfärdsalibit åt en ledning som fortsätter med centralisering och felprioriteringar.
Socialdemokraterna kan inte heller leva på sin gamla självbild. Välfärd byggs inte av högtidstal. Den byggs av tillräckligt många vuxna i skolan, tid hos de äldre och arbetsvillkor som gör att erfaren personal vill stanna. Den som konsekvent röstar nej till förstärkningar i kärnverksamheten kan inte samtidigt kräva att bli bedömd efter sina slagord.
Centerpartiets förvandling är lika tydlig. Det gamla Centerpartiet stod för decentralisering, lokalt självbestämmande och respekt för människorna på landsbygden. Dagens Centerparti i Herrljunga talar hellre om koldioxidbudget, miljöbokslut, högre klimatkrav och vindkraft på Kesemossen – trots den oro som finns bland närboende.
Det liknar allt mindre en Herrljungacenter och allt mer Stureplans-Centern. Landsbygden behandlas som en yta för storskaliga projekt, medan människorna som bor där förväntas rätta sig efter beslut fattade på avstånd. Men landsbygden är inte en tom produktionsyta. Den är människors hem. Där behövs fungerande vägar, närhet till service och respekt för dem som berörs.
Mönstret är tydligt: S försvarar makten, V försvarar S och C har tappat kontakten med sina egna rötter. När de tvingas välja mellan kärnverksamhet och sina nuvarande prioriteringar blir barnen, de äldre, personalen och landsbygden förlorarna.
Sverigedemokraterna väljer en annan väg. Fler vuxna där barnen finns. Tidiga insatser innan unga hamnar snett. Små och stabila arbetslag i hemtjänsten. Högre bemanning där vårdbehoven är störst. Och en landsbygdspolitik som börjar med att lyssna på dem som faktiskt bor där.
Trygghet är inte ett ord i ett valmanifest. Det är ett välkänt ansikte vid köksbordet, en vuxen som ser eleven i tid och en kommun som står på invånarnas sida.
Den 13 september är valet tydligt: fortsatt centralisering och symbolpolitik – eller trygghet, ansvar och närhet i hela Herrljunga.
Magnus Lennartsson
Sverigedemokraterna Herrljunga