07/08/2026
Centralasien är en vit fläck på kartan ur ett svenskt perspektiv.
– Ofta när man skildrar regionen framställs den som ett objekt, ett område där olika stormakter kommer och verkar. Jag vänder på det och tittar utifrån hur ledarna i regionen själva ser på utvecklingen, säger FOI-forskaren Johan Engvall.
Med hjälp av källor som lokala och västerländska medier och presidenttal har Johan Engvall skapat sig en bild av dynamiken i Kazakstan och Uzbekistan. Att han valt att undersöka just dessa två länder beror helt enkelt på att de är de folkrikaste i området, jämfört med grannländerna Turkmenistan, Kyrgyzstan och Tadjikistan.
Varken Kazakstan eller Uzbekistan vill ha någon konfrontation med Ryssland.
– Man använder sig av en strategisk tystnad och är noggrann med att inte vända sig bort från Ryssland, för att undvika att bli beskyllda för antirysk politik, säger Johan Engvall.
Kina ses av de två länderna som den främsta källan till ekonomiska möjligheter, särskilt genom landets investeringar i infrastruktur. Samtidigt finns enligt Johan Engvall en djupt rotad skepsis mot Kina, som inte bara har ekonomiska intressen i regionen utan också säkerhetsmässiga.
Utvecklingen mot en multipolär värld är något Kazakstan och Uzbekistan ser och bejakar, menar Johan Engvall. Det innebär dock inte att de har samma syn på multipolaritet som Ryssland, som öppet strävar efter det.
–De här två länderna ser multipolaritet som ett sätt att dra nytta, att utöva den multivektor-politik som man har utvecklat i regionen. Kärnan är att staterna inte söker säkerhet eller utveckling genom att välja sida eller gå med ett fast block, utan genom att skapa alternativ.
I den multipolära världen blir Centralasiens läge allt viktigare. För att hantera stormakternas olika agendor ägnar sig Kazakstan och Uzbekistan åt en pragmatisk politik med samarbeten och diplomati. En rapport beskriver hur länderna allt mer tar makten över sin egen framtid.
