Rymdstyrelsen

07/09/2026

Europa har fått en ny väg till rymden.

I helgen skrevs europeisk rymdhistoria från den lilla ön Andøya i Nordnorge. Den tyska rymdaktören Isar Aerospace lyckades då på sin andra testflygning nå rymden med raketen Spectrum för att där släppa ut små satelliter i omloppsbana. Uppsändningen genomfördes den 5 september från den norska basen Andøya Space, våra nordiska grannars motsvarighet till den svenska rymdbasen Esrange utanför Kiruna som ägs och drivs av SSC Space.

Detta gör att Norge nu blev först med att genomföra en lyckad uppsändning från europeisk mark av en raket med kapacitet att placera objekt i omloppsbana. Nyttolasten var fem små kubsatelliter (eller CubeSats) och ett experiment. De hade valts ut inom den tyska rymdorganisationen DLR Microlauncher Competition, som får stöd genom den europeiska rymdorganisationen ESA:s Boost! program.

Varför är det här viktigt?

Innan denna uppsändning var den enda europeiska basen med samma kapacitet inte placerad i Europa, utan i det franska departementet Franska Guyana i Sydamerika. Att nu ha Andøya Space, och förhoppningsvis snart även Esrange, innebär större flexibilitet och minskat beroende av aktörer utanför Europa för att skicka upp satelliter i omloppsbana. Satelliter som används bland annat för jordobservation, kommunikation, navigation, forskning och säkerhet.

Spectrum är utvecklad för att skjuta upp små och medelstora satelliter och satellitkonstellationer. Isar Aerospace planerar dessutom att skala upp rejält. Flera raketer är redan i produktion och en ny fabrik byggs med målet att på sikt kunna tillverka upp till 40 raketer per år.

En uppskjutning handlar dock om betydligt mer än själva raketen. Andøya Space stod för infrastrukturen och de operativa tjänsterna på marken och hade det övergripande ansvaret för säkerheten under uppskjutningen. Ketil Olsen, VD för Andøya Space, beskriver raketen som lämnar marken som det synliga ögonblicket, medan det bakom ligger år av förberedelser, avancerad teknik, infrastruktur och människor med specialistkompetens. Han säger i ett uttalande att:

”Vi är stolta över att ha bidragit till att skriva historia.”

04/09/2026

Martin Sahlén forskar om universums första galaxer. Nu blir han föreståndare för nystartade Fjellstedts centrum för naturvetenskap och teologi i Uppsala, som ska bli en mötesplats där man lyfter de stora frågorna om världsbild, mening och etik.

– Vi vill bli en nod där de olika världarna kan mötas och öppna för ett rikare samtal om tillvaron, ett som rymmer all vetenskap men också tar in de frågor som kyrkan och teologin är bra på att ställa, säger Martin Sahlén, docent i astronomi vid Uppsala universitet.

Läs hela intervjun med Martin Sahlén på bloggen idag: https://www.rymdstyrelsen.se/upptack-rymden/bloggen/2026/09/kosmologen-martin-sahlen-leder-nytt-centrum-dar-vetenskap-och-tro-ska-motas/

03/09/2026

Efter nästan åtta år i rymden är BepiColombo äntligen framme vid början av slutet på sin resa mot Merkurius.

I dag, den 3 september, kopplas transportmodulen loss från de två rymdsonder som ska fortsätta mot solsystemets innersta planet. Det är första steget i en flera månader lång och ganska komplicerad ankomst.

Att ta sig till Merkurius är nämligen svårare än det kanske låter. Problemet är inte främst avståndet, utan solen. Ju närmare solen en farkost kommer, desto snabbare går det. För att inte bara susa förbi Merkurius måste BepiColombo därför bromsa kraftigt. Under resan har den gjort nio planetpassager, s*x av dem vid Merkurius, för att steg för steg anpassa sin fart och bana.

Den 21 november är det dags för nästa stora milstolpe. Då ska BepiColombo fångas in i omloppsbana runt Merkurius.

Sedan delas farkosten upp i sina två vetenskapliga satelliter: ESA Mercury Planetary Orbiter, MPO, och japanska JAXA Mio. Tillsammans har de 16 vetenskapliga instrument som ska studera allt från planetens yta och inre till magnetfältet, solvinden och partiklarna runt Merkurius.

Och det finns svenska instrument med på resan. Institutet för rymdfysik, IRF, i Kiruna och Uppsala har bidragit med tre instrument som bland annat ska undersöka hur solvinden påverkar Merkurius yta och den mycket tunna atmosfären runt planeten.

Varför allt detta besvär?

Merkurius är fortfarande en av våra minst utforskade grannar. Planeten har en ovanligt stor järnkärna, ett eget magnetfält och till och med vattenis i kratrar som aldrig nås av solljus. Genom att förstå hur Merkurius blev som den blev hoppas forskarna också lära sig mer om hur stenplaneter som jorden bildades.

Under vintern ska de två sonderna placeras i sina respektive banor. I april 2027 börjar den ordinarie vetenskapliga fasen.

01/09/2026

Den 27 augusti sändes Europas nya vädersatellit MTG-I2 upp och befinner sig nu säkert i omloppsbana. Den ska ge nya bilder över Europa och Nordafrika var 2,5:e minut, vilket gör att oväder kan upptäckas tidigare.

Läs mer på bloggen idag:

Den 27 augusti sändes Europas nya vädersatellit MTG-I2 upp och befinner sig nu säkert i omloppsbana. Den ska ge nya bilder över Europa och Nordafrika var 2,5:e minut, vilket gör att oväder kan upptäckas tidigare.

31/08/2026

Nu är NASA:s nya rymdteleskop Nancy Grace Roman Space Telescope, eller bara Roman som vi i branschen kallar den, på väg mot sin arbetsplats ungefär 1,6 miljoner kilometer från jorden.

Där ute kring Lagrangepunkt 2, en stabil punkt där teleskopet kan följa med jorden runt solen, ska Roman börja undersöka några av universums största mysterier.

Teleskopet har en spegel som är lika stor som Hubbles, men kan se ett område på himlen som är minst 100 gånger större i en enda observation. Det gör Roman till något av en kosmisk kartläggningsmaskin. Teleskopet ska zooma ut och ge oss en större bild av universum, men i mer detalj än vad något annat instrument kunna göra tidigare. Tillsammans med de två andra stora rymdteleskopen Hubble och James Webb ska Roman först hittar mönster, strukturer och intressanta objekt över enorma delar av himlen, som sedan kan studeras närmare av de andra teleskopen.

Och det finns mycket att leta efter.

All materia vi kan se omkring oss, stjärnor, planeter, galaxer, grodor och människor, utgör bara i runda slängar fem procent av universum. Resten verkar till största delen bestå av det vi kallar för mörk materia och mörk energi. Vi kan inte se något av det där andra direkt och vet fortfarande inte vad de egentligen är, bara hur det ter sig.

Mörk materia märks genom sin gravitation och verkar hjälpa till att hålla ihop galaxer och stora strukturer i universum. Mörk energi är namnet vi gett åt det okända som tycks få universums expansion att gå allt snabbare.

Roman ska kartlägga miljarder galaxer och följa hur universums struktur och expansion har förändrats över tid. Genom att bland annat studera hur gravitationen böjer ljuset från avlägsna galaxer kan forskarna kartlägga var den mörka materian finns. Samtidigt kan observationer av galaxer och supernovor ge ledtrådar till hur den mörka energin har påverkat universums expansion.

Sanningen finns där ute hörni.

26/08/2026

Om man är född på 80-talet vet man att Bruce Willis är den man skickar för att rädda jorden om asteroiden är på väg mot oss.

Varför? För att han kan borra hål som ingen annan. Han är så pass bra på hålborreri att NASA tyckte hans kunskaper var så svåra att överföra att det helt enkelt var lättare att utbilda honom till astronaut, än att lära astronauten att borra. Denna lite lätt logiska lucka i filmen Armageddon är minst sagt en paradox. Som tur är har forskare nu tagit steg mot att vi ska slippa argumentera sinsemellan längre. För ska man spränga en astroid med en atombomb behövs inget hål överhuvudtaget.

Forskare vid Lawrence Livermore National Laboratory i USA har undersökt om kärnvapen skulle kunna användas som en sista utväg om en farlig asteroid upptäcks på väg mot jorden. I avancerade datorsimuleringar utsatte de en cirka 160 meter stor, porös asteroid för effekterna av en kärnladdning på 1 megaton.

Och det fungerar inte riktigt som på film.

I rymdens vakuum finns ingen atmosfär som kan föra en tryckvåg från explosionen till asteroiden. I stället är det framför allt den intensiva röntgenstrålningen från kärnexplosionen som gör jobbet. Strålningen hettar snabbt upp ett tunt l***r av asteroidens yta så att material förångas och skjuts ut. Det ger asteroiden en knuff, samtidigt som kraftiga stötar genom kroppen kan få den att spricka.

Det betyder också att kärnladdningen inte behöver träffa asteroiden. Den kan detonera en bit från ytan.

Forskarna simulerade bland annat explosioner 10 och 25 meter från asteroiden. Överraskande nog kunde det större avståndet i vissa fall orsaka mer utbredd skada. Mindre energi nådde asteroiden, men röntgenstrålningen spreds över en större del av ytan. I två av tre scenarier bedömde forskarna att asteroiden sannolikt skulle slitas sönder.

För oss känns det bra att Bruce och killarna kan stanna hemma om det värsta är på väg att hända, trots att det blir en sämre film i slutänden.

25/08/2026

Fotosyntes är vad som sker när växter tar in koldioxid från luften och vatten från marken för att med hjälp av energin i solljuset omvandla detta till socker, som växten sedan använder för att växa och leva. Samtidigt bildas syre, som släpps ut i luften. Det här är precis vad ESA:s nya satellit FLEX ska undersöka efter att den sänds upp i rymden i mitten av september.

När växter använder solljus för fotosyntesen avger klorofyllet ett mycket svagt fluorescerande ljus. Det är för svagt för att våra ögon ska kunna se det, men FLEX instrument FLORIS är byggt för att fånga signalen från rymden.

Genom att mäta fluorescensen kan forskare få en bättre bild av hur aktiv fotosyntesen är och hur växtligheten påverkas av exempelvis torka, värme och andra förändringar i miljön. Det kan ge viktig kunskap om hur jordens ekosystem reagerar på ett förändrat klimat och hur mycket koldioxid växterna tar upp ur atmosfären.

FLEX ska skapa globala kartor över vegetationens fluorescens med en upplösning på omkring 300 gånger 300 meter. Satelliten ska också flyga tillsammans med en annan satellit, Copernicus Sentinel-3A. Den mäter bland annat moln, aerosoler och vattenånga i atmosfären, liksom yttemperatur, typ av marktäcke och olika egenskaper hos vegetationen. Tillsammans ger satelliterna forskarna en mer komplett bild av växterna och miljön runt omkring dem.

FLEX är en del av den europeiska rymdorganisationen ESA:s jordobservationsprogram och planeras att sändas upp i rymden från Europas rymdbas utanför Kourou i Franska Guyana i mitten av september.

14/08/2026

Den 3 augusti 2026 återinträdde Odin i jordens atmosfär och brann upp efter 25 år i omloppsbana. Därmed avslutades ett av de mest framgångsrika forskningsuppdragen i svensk rymdhistoria.

Läs mer på bloggen idag:

Den 3 augusti 2026 återinträdde Odin i jordens atmosfär och brann upp efter 25 år i omloppsbana. Därmed avslutades ett av de mest framgångsrika forskningsuppdragen i svensk rymdhistoria.

12/08/2026

Det börjar dra ihop sig till solförmörkelsen, men få är de som lyckats lägga vantarna på ett par riktiga solförmörkelseglasögon. Misströsta inte. Ta en discokula istället!

Det låter kanske mer som fest än astronomi, men en diskokula kan faktiskt vara ett riktigt bra sätt att följa en solförmörkelse.

I en internationell studie, där bland andra Robert Cu***ng vid Onsala rymdobservatorium och Chalmers deltog, testades diskokulor vid publika solförmörkelsevisningar. De små speglarna på kulan kan projicera bilder av solen på en vägg eller annan yta. När månen glider framför solen förändras också ljusfläckarnas form.

”Det visade sig att en diskokula funkar hur bra som helst i nästan alla lägen. Det är bara att sätta den i solskenet, så skickar den ut små ljusfläckar i rummet eller på en vägg så att man kan följa solförmörkelsen medan den händer. Och så blir det ju lite festligt också”, säger Robert Cu***ng till TT.

Och kom ihåg: titta aldrig direkt på solen. Använd de där exklusiva särskilda solförmörkelseglasögonen eller bjud upp till dans under discokulans sken.

11/08/2026

Som vi skrev i ett tidigare inlägg ska man hålla tummarna för klar himmel när solen går ner på onsdagen den 12 augusti. Detta för att månen kommer blockera runt 80 procent av solen i en partiell solförmörkelse, något som inte händer speciellt ofta. Vår uppmaning nu är att stanna kvar ute när solen väl gått ner, det är nämligen dags för nästa himlafenomen: meteorregnet Perseiderna.

Perseiderna återkommer varje år när jorden passerar genom ett moln av stoft och små partiklar som kometen 109P/Swift-Tuttle lämnat efter sig. När partiklarna träffar jordens atmosfär i omkring 59 kilometer per sekund hettas de upp och skapar de ljusstreck som vi brukar kalla stjärnfall.

I år når Perseiderna sitt maximum under natten mellan den 12 och 13 augusti. Och förutsättningarna är ovanligt bra. Det är nämligen nymåne, vilket betyder att inget starkt månsken stör den mörka natthimlen.

Under riktigt bra förhållanden kan Perseiderna bjuda på uppemot 100 meteorer i timmen. I praktiken ser man oftast betydligt färre, men chansen att få syn på fler stjärnfall än andra år är ändå god.

Hur ska du då göra för att få syn på stjärnfallen?

Jo, efter middagen tar du en filt under armen och din bästa kompis i handen och tillsammans hittar ni en fri horisont som breder ut sig mot väster. Där njuter ni av solnedgången och solförmörkelsen innan ni lägger er på filten och väntar in mörkret, ljuset har nämligen gjort sitt nu. För ju mörkare himmel, desto fler av de svagare meteorerna kan du se. Aktiviteten ökar under natten och de bästa chanserna kommer efter midnatt och fram mot gryningen. Du behöver varken teleskop eller kikare. Tvärtom är det bäst att använda ögonen eftersom du då ser en så stor del av himlen som möjligt.

Namnet Perseiderna kommer från stjärnbilden Perseus, eftersom meteorerna ser ut att stråla ut från en punkt i den delen av himlen. Men du behöver inte leta efter Perseus. Meteorerna kan dyka upp över hela himlen.

Så om vädret är med oss den 12 augusti finns det all anledning att njuta hela natten av rymden ovanför oss.