09/11/2019
I boken Creativity and Perversion ger Chasseguet-Smirgel (1984) en på många sätt teoretiskt initierad och kliniskt användbar karakteristik av perversionen, vilken hon liksom Lacan inte på traditionellt psykoa**lytiskt vis enbart ser i snäv mening som en sexuell avvikelse, utan i vidare bemärkelse som en möjlig dimension hos det mänskliga psykiska fungerandet i största allmänhet; en frestelse för oss alla att föredra lögn framför sanning, och där en perverterad sexualitet kan sägas utgöra prototypen för denna osanning. Tillsammans med sin man anser hon (Chasseguet-Smirgel & Grunberger, 1976) att barnets litenhet och omognad, i synnerhet då dess sexuella omognad, är det centrala elementet i det oidipala dramat från början, vilket incestbarriären ger ett symboliskt uttryck åt, och i normalfallet skyddar barnet från att alltför direkt behöva erfara och känna sig kränkt över.